Heart By Heart

Dagens plus och minus:

+ Fick reda på igår att Robin kanske kommer bli frisk från sin ITP. *glädjedans*

+ Fick vara med min älsk hela dagen <3

+ Var ledig idag och igår, samt ledig på fredag

+ Såg happy feet idag :D

- Älskling ledsen...

- Saknar en människa som inte ens kan svara på msn när man skriver

- det är hela 30 dagar kvar tills jag är i gvd....

+ Det är bara 30 dagar kvar tills jag är i gvd :D

+ Jag snackar med Emma igen :D

+ Jag ska hänga med Emma till skolan när jag är i gvd

- jag är trött

- jag är förskyld

- min näsa har gått sönder igen...

Jag vet inte om någon läser min blogg, jag vet inte om jag egentligen bryr mej om det heller.
Men nu är det dags att förklara mitt konstiga beteende den senaste tiden.

Nu minns jag...

Jag minns att han våldtog mej, så fort jag blundar känner jag hans händer på min kropp igen.
Jag vet varför jag är så rädd för mörkret, jag vet varför jag inte kan sova ensam.
Det är första natten på 2 veckor jag behöver sova ensam, och att somna är en omöljighet.
Känslan av att så fort jag klätt av mej och släckt lampan så kommer han går inte att tvinga bort.
JAg minns allt som om det var igår...
Tänk om någon kunde förstå...

Går det att hitta mian dikter

www.poeter.se/Still_Alive

www.haket.com Under namnet lanithro

Det är vad jag känner över att ha er.

Älskling du finns alltid, alltid, alltid där.
Oavsett när jag behöver prata kan jag lita på dej,
Jag älskar dej mer än något annat och du är en helt amazing människa.
Hoppas att jag får dela mitt liv med dej.

Carro, jag älskar dej apmkt.
Vi delar många minnen och om jag behöver prata vet jag att det bara är att ringa.
Tack för att du finns, tack för att saker blev bra mellan oss igen.

Jul och nyår ska firas med älskling, längtar som fan.
Han har börjat komma med vissa kommentarer om förlovning *Tjejskriiiiik*

Jag har sagt upp kontakten med min pappa
Och jag kanske har förlorat en av de personer som jag älskar mest i hela världen.
En underbar människa och vän, dock har vänskapen inte varit den bästa på sistonde.

Allt jag vet om ditt privatliv är det jag får reda på genom bdb, eller genom att lyssna när du pratar med andra personer eftersom du inte pratat med mej på ett bra tag.
Jag har mått för psykiskt dåligt för att orka tjata på dej när du säger att allt är bra fast det inte är det.
Vill du prata, fine då finns jag här.
Men om du inte vill prata med mej vad ska jag då göra åt saken?

Jag har kanske inte varit den bästa av vänner senaste tiden, och jag vill inte be om ursäkt för det.
Men jag vill förklara vad det beror på.

1. Jag har mått för psykiskt dåligt för att engarera mej i något alls.
2. Jag har haft nervösa sammanbrott lite titt som tätt.
3. Jag får panikattacker så fort jag har varit i närheten av större mängder människor.
4. Mycket har hänt i mitt liv senaste tiden som jag har varit tvungen att ta hand om själv.
5. Min rygg har kollapsat totalt och jag har haft konstant ont, men inte låtsas om det.
6. Min bästa vän har klagat på att hon mår piss, men när man frågat är allt bra.
7. Och när man inte frågar igen är man en idiot.
8. Nästan alla jag känner har klagat på vilken hemsk människa jag är.
9. Och tydligen är allt jag gör fel.
10. Gammla vänner jag trodde jag hade förlorat har hört av sej.
11. Bara för att säga att de inte vill veta av mej.

När jag tydligen är en så hemsk människa orkar inte jag bry mej,
då säger jag ifrån och det var det jag gjorde nu.

Det kanske är bäst att vi inte umgås på ett tag eftersom jag tydligen får dej må psykiskt sämre och behandlar dej som skit.
Det kanske är en en bra idé att låta oss båda få en ärlig chans att må bättre.
Om vi tar en paus nu, kanske vi inte behöver riskera att förlora varandra totalt.

"Some things are meant to be,
some things are not.
I hope we are meant to be,
but maybe not right now.
Maybe not today,
maybe not tomorrow.
But someday are paths will be one again.
Someday you will understand"

Ja, jag vet att jag är helt sjukt dålig på att uppdatera men det får ni stå ut med.

Och nu måste jag bara få skriva av mej lite.

Som vissa av er kanske vet (jag vet inte ens vilka som läser bloggen om de ens är någon) så fyllde jag 16 igår iaf.
Och idioten, skitstöveln och lögnaren även känd som min far kom såklart ihåg det med.. NOT!
Så jag messade honom strax innan 12 och skrev: "tack för att du kom ihåg min födelsedag igår pappa"
Inom loppet av nån minut får jag leveransrapport, men när han efter en timme fortfarande inte svarat så blev jag så arg och ledsen att jag ringer den enda som kan få honom att lyssna.

Jag ringer då min underbara fantastiska farmor, som så klart blir arg på honom.
Hon ringer upp honom och frågar vad han håller på med, han säger att han inte fått något mess och att han hade skickat choklad till mej.
Farmor ringer upp mej igen och vi pratar en liten stund till.
När jag berättar att jag inte tänker komma ner på jullovet för att jag inte orkar träffa pappa bli hon lite ledsen men förstår.
Vi bestämmer att jag ska bo hos dom på sportlovet.

Efter vi lagt på tröstäter jag lite choklad tills jag får ont i magen, då drar jag till skolan.
Sen igår på eftermiddagen har inte jag kunnat sluta vara arg på honom.
Det är 3:e året irad han glömmer min födelsedag.
Han har inte kommit ihåg hur gammal jag är sen jag började skolan.

Ja, jag e bitter. deal with it!

Tänk att ibland krävs det bara att en människa säger en mening eller två, så är man genast på bättre humör :D

Alldeles för ofta:


Pratar jag om människor jag saknar, utan att göra något åt det.
Säger jag att jag ska göra något, för att sedan glömma bort det.
Säger jag saker som jag egentligen inte menar.
Håller jag munnen stångd när jag borde säga ifrån.
Pratar jag när jag bara borde vara tyst.
Gör jag saker bara för att slippa tänka.
Tänker jag på saker som jag inte borde tänka på.
Sätter jag andra framför mej själv.
Skyller jag mina misstag på andra.
Tar skulden när den egentligen är andras.
Säger jag att jag vet, fast jag inte har en aning.
Låtsas jag att jag inte ser problemen för att slippa ta hand om dom.
Önskar jag att jag bara kunde få vara ensam en stund.
Känner jag mej övergiven, fast någon håller om mej.
Tror jag att mina minnen ska slita sönder min själ.
Önskar jag att han bara kunde bry sej.
Gör jag dumma saker för att han ska se mej.
Hatar jag min bror.
Älskar jag människor som sårar mej.

Allt för ofta saknar jag det jag en gång hade men nu har själv sett till att jag har förlorat...

Ibland glömmer man bort det,
Att man en dag ska dö.
Ibland tror man att man har all tid i hela världen på sej att göra saker.

Men man har inte all tid i världen på sej,
Vad garanterar att jag kommer leva ens till efter lovet,
vad garanterar att jag ens överlever helgen?

INGET!

Kom ihåg det alla, att ni ÄR dödliga.
En dag komemr ni ligga under jord även ni.

Om man har haft.. Svårigheter under sin uppväxt så brukar minnena komma fram allt eftersom.
Idag var en sån dag, kom ihåg 2 olika saker.
En sak som min pappa, som jag älskar sjuktmkt, har gjort mot mej.
Och en sak olle gjorde mot mej.

Tack så mkt för att du finns där för mej i sånna situationer, tack för att jag får gråta ut hos dej <33

Har inte denna dagen varit, enda roliga som hände i skolan var psykologi.
Funderar på att läsa de sen istället för journalistik sen.
Annelie har fått mej totalt ointeresserad av det.
Men psykologilektionerna äv veckans höjdpunkt i skolan.

Just nu sitter jag och väntar på att det ska bli daxs att dra sej mot skolan.

Har inte gjoer spanskan än.. :/
Men förhoppningsvis dödar inte läraren mej ^^

Ska bara komma ihåg att gå ifrån mediekommunikationen, Har de 2 lektionerna sammtidigt

Men senare ikväll för ni kanske ett inlägg som faktiskt är interessant att läsa ^^